Publicerad 2009-11-18

REMISSYTTRANDE
Dnr 2009/5010 Er ref 31-10826/09
2009-11-17 Ert datum 2009-10-29


Jordbruksverket
att: Björn Dahlén
551 82 Jönköping


Rapport från kommissionen, KOM(2009)584 slutlig -
”Olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande”


Kommissionen har belyst frågan om djurskyddsmärkning och EU center för djurskydd och djurs välbefinnande i EU:s handlingsplan för djurskydd 2006-2010. I handlingsplanen fastställs riktningen för EU:s politik inom området. Den 28 mars 2007 hölls konferensen ”Djurskydd – förbättring genom märkning?” i Bryssel där frågan diskuterades vidare. I maj samma år antog ministerrådet slutsatser där kommissionen uppmanades att ta fram en rapport rörande djurskyddsmärkning och inrättande av ett EU center för djurskydd och djurvälfärd som underlag för fördjupade diskussioner. Kommissionen inledde arbetet genom att uppdra åt en extern att ta fram en genomförbarhetsstudie (feasibility study) som grund för sin kommande rapport. Den slutliga rapporten ”Olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättande av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande” publicerade kommissionen (DG Sanco) den 28 oktober i år (svensk version daterad 091103). Rapporten är av övergripande karaktär och framför inte konkreta förslagsalternativ.

Syftet med kommissionens rapport är att möjliggöra för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén att föra en djupare diskussion kring de frågor som ingår i rapporten. Denna diskussion kommer att utgöra grunden för kommissionens överväganden då den utformar eventuella framtida politiska strategier och konkreta förslag.

Frågorna i kommissionens rapport har diskuterats tidigare i Sverige bl.a. vid det möte som Jordbruksdepartementet bjöd in till i maj 2009 inför det svenska ordförandeskapet. Näringen deltog vid mötet men det fanns då inget konkret underlag att utgå ifrån.

Enligt Jordbruksverket hinner det svenska ordförandeskapet inte med någon rådsarbetsgrupp angående Kommissionens rapport. Rapporten kommer dock sannolikt att presenteras av kommissionären för ministrarna på ministerrådsmötet den 14 -15 december 2009.

Näringen (Kött- och Charkföretagen, Lantbrukarnas Riksförbund, Scan AB, Svensk Mjölk, Svenska Djurhälsovården, Svenska Fåravelsförbundet, Svenska Ägg, Sveriges Grisföretagare, Sveriges Lammköttproducenter, Sveriges Nötköttsproducenter, Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund) har beretts möjlighet att inkomma med synpunkter till Jordbruksverket på Kommissionens rapport och har följande att anföra.

Näringen vill fästa uppmärksamhet på att den begränsade remisstiden inte medger någon djupare analys eller förankring av de aktuella frågeställningarna. Yttrandet ska därför ses mot den bakgrunden.

Av rapporten framgår att eventuella konkreta förslag till följd av den politiska diskussionen kommer att föregås av en grundlig konsekvensanalys, vilket näringen välkomnar då detta är nödvändigt för att det ska gå att utvärdera olika förslag.

I rapporten framförs att EU:s politik för information om djurens välbefinnande i framtiden bör ge EU:s jordbrukare det politiska stöd de behöver för att kunna konkurrera med kvalitet, vilket näringen ser positivt på.
Näringen vill inledningsvis betona att en djurskyddsmärkning som endast anger att EU:s lagstiftning är uppfylld inte kan accepteras. En EU-standard för djurvälfärd får inte innebära en försämring av svenskt djurskydd. Näringen anser det väsentligt att man i arbetet framåt beaktar och tar hänsyn till de skillnader i djurskyddslagstiftning som finns mellan medlemsländerna. Rapporten belyser inte denna problematik

EU center för djurskydd och djurs välbefinnande
Redan i gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006 framförde kommissionen sin åsikt att förvaltning, uppgradering och spridning av djurskyddsnormer liksom framtagning av relevanta socioekonomiska studier och konsekvensbedömningar skulle kunna bli mer effektiva genom samordning på europeisk nivå.

Av föreliggande rapport framgår att det redan finns relevanta institutioner som arbetar med djurskydd, såsom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), Gemensamma forskningscentret och de nationella referenslaboratorierna. Men enligt kommissionen så täcker dessa inte alla nödvändiga expertområden, särskilt inte samordning av djurskyddsfrågor på EU-nivå.

Kommissionens genomförbarhetsstudie (feasibility study), som ligger till grund för rapporten, har analyserat olika modeller för referensnätverk och deras kostnader. Kommissionen framför i sin rapport att det bästa alternativet var ett europeiskt nätverk av referenscentrum som skulle kunna erbjuda tekniskt stöd för utveckling och tillämpning av djurskyddsstrategier, däribland för certifiering och märkning. Nätverket skulle vara knutet till ett centralt samordningsinstitut som skulle samarbeta med ett nätverk av relevanta forskningsinstitut i medlemsstaterna som alla skulle vara erkända av gemenskapen. Detta är enligt kommissionen en välbeprövad metod som används inom livsmedelsområdet, där gemenskapens referenslaboratorier samordnar de nationella referenslaboratoriernas nätverk. Eventuellt skulle vissa uppgifter kunna läggas ut på nätverksparterna, t.ex. att utföra studier och konsekvensanalyser, anordna utbildning och annan verksamhet för att sprida information.

Näringen stöder generellt samordningsåtgärder. Näringen ställer sig även positiv till kommissionens slutsatser vad gäller att det bör övervägas om fördelarna uppväger nackdelarna, t.ex. vad gäller den administrativa bördan med att utveckla ett europeiskt nätverk av nationella referenscentrum.

Skapande av ett europeiskt center för djurskydd och djurs välbefinnande kan vara en mycket kostsam åtgärd, särskilt om ett nytt fysiskt center ska inrättas. Därför är det viktigt att noggrant analysera behovet av ett sådant center innan beslut fattas. Näringen har med ledning av kommissionens rapport svårt att bilda sig en uppfattning om vad detta skulle kunna innebära totalt sett och vilka alternativ som finns. Här är det nödvändigt att ta fram konsekvensanalyser för olika förslag, något som kommissionen enligt rapporten också avser att göra.

Näringen anser vidare att djurskyddsbegreppet bör definieras och vidgas till att även omfatta centrala djurskyddsfrågor som djurhälsa och smittskydd. Ett eventuellt center för djurskydd och djurs välbefinnande bör få i sitt uppdrag att arbeta mer tvärvetenskapligt och väga in såväl produktionseffekter som djurhälsa och smittskydd. Enligt näringen finns en risk att ett inrättande av ett särskilt center för djurskydd och djurs välbefinnande skulle gå i motsatt riktning och ytterligare särskilja centrala djurskyddsfrågor som djurhälsa och smittskydd från övriga djurskyddsfrågor vilket vore mycket olyckligt. Näringen vill understryka vikten av att samordningen mellan de EU institutioner som på olika sätt arbetar med djurskyddsfrågor, av ovanstående skäl samt för att undvika dubbelarbete, särskilt belyses i den planerade konsekvensanalysen och beaktas i arbetet framåt.

Djurskyddsmärkning och konsumentinformation
Näringen vill inledningsvis betona sin positiva inställning till konsumentinformation och märkning generellt samtidigt som det kan konstateras att utveckling av informationsinsatser samt märkningssystem är mycket resurskrävande och kostsamt. Här krävs väl genomarbetade konsekvensanalyser som bör genomföras i samråd med de enskilda medlemsstaterna. Det eventuella behovet av en djurskyddsmärkning på EU nivå måste också framgå tydligare än i rapporten. Nu är det svårt att se vad den huvudsakliga drivkraften skulle vara och dess nivå. Det övergripande politiska mål som anges i rapporten är ”att göra det enklare för konsumenterna att identifiera och välja djurskyddsvänliga produkter och därigenom ge producenterna ekonomiska incitament att förbättra djurens välbefinnande.”

Kommissionen hänvisar till resultatet av genomförbarhetsstudien (feasibility study) som anges visa ”att det bör föras en djupare diskussion om hur information om djurens välbefinnande kan förbättras och finslipa de mest lämpliga verktygen.” Näringen anser att det är synnerligen väsentligt att eventuella insatser vad gäller djurskyddsmärkning och konsumentinformation ställs i relation till den praktiska nytta som kan genereras exempelvis i form av ökad konkurrenskraft och motiverande incitament för djuromsorgarbete i primärproduktionen.

Att ge konsumenterna mer kunskap och information är en lovvärd ambition. Det är dock svårt i nuläget att få en klar uppfattning om hur kommissionen tänkt att det konkret ska genomföras och vilka för- och nackdelar som finns bl.a. i form av kostnader för dessa insatser ställt i relation till nyttan. Klart är att detta kräver stora insatser.

En förutsättning för att en märkning ska få genomslag är att det finns ett starkt intresse för djurskyddsfrågor och tydligt köpintresse hos konsumenterna, att handeln anser märkningen värdefull samt att producenterna anser den tillfredsställande rättvis. Om kostnaderna för olika djurskyddsinsatser ska tas ut av marknaden är det viktigt att tillse att den eventuella merbetalningen verkligen tillförs det led som får ta den största kostnaden för insatsen, som regel primärledet. Det är viktigt att notera att en högre djurvälfärd inte per automatik genererar ett högre pris till producenten eller bidrar till lägre produktionskostnader i primärledet.

Det är i detta sammanhang också viktigt att poängtera den erfarenhet som finns när det gäller konsumentundersökningar. Det har i många fall visat sig att de som i en undersökning sagt sig villiga att betala mer för en högre djurvälfärd inte nödvändigtvis omsätter detta till praktisk handling i butiken.

Från näringens sida vill vi när det gäller en eventuell EU-märkning betona vikten av att enskilda medlemsländer även fortsättningsvis ges möjlighet att använda sig av olika egna märkningssystem liksom att märkningen även kopplas till ursprungsland. Redan idag vore det möjligt, och enligt näringens mening positivt, om en utvidgad ursprungsmärkning infördes. Det är även viktigt att det inte fastställs en miniminivå som lägger begränsningar på enskilda företags/organisationers möjligheter att utveckla indikatorer i syfte att använda dem i egna kvalitetskoncept.

Näringen vill betona att en märkning som endast anger att EU:s lagstiftning är uppfylld inte kan accepteras. En EU-standard för djurvälfärd får inte innebära en försämring av svenskt djurskydd. Näringen anser det väsentligt att man i arbetet framåt beaktar och tar hänsyn till de skillnader i djurskyddslagstiftning som finns mellan medlemsländerna. Rapporten belyser inte denna problematik.

En huvudfråga är vad som ska ligga till grund för en djurskyddsmärkning och hur djurskyddsnivån ska bedömas/mätas på ett rättvisande sätt. Denna fråga är ännu inte löst och måste noga utredas och diskuteras. I kommissionens rapport lyfts äggmärkningen fram som ett gott exempel. Något som i detta sammanhang är värt att notera är att konsumtionsägg från höns i konventionella burar märks på samma sätt som ägg från höns i inredda burar, vilket inte ger en rättvisande bild av djurskyddet. Näringen vill understryka att den typ av märkning med djurhållningssystem som finns inom äggproduktionen skulle vara mer komplex vad gäller de flesta andra djurslag. Detta då de olika djurhållningssystemen som regel är avsevärt mer differentierade och svårdefinierade.

Vilka typer av produkter som avses märkas framgår inte och måste klargöras.

Kött och Charkföretagen
Lantbrukarnas Riksförbund
Scan AB
Svensk Mjölk
Svenska Djurhälsovården
Svenska Fåravelsförbundet
Svenska Ägg
Sveriges Grisföretagare
Sveriges Lammköttproducenter
Sveriges Nötköttsproducenter
Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund