Publicerad 2009-05-27


Engagerade grisbönder och djurskyddslagen ger svenska grisar en unik miljö

Svenska grisar har tillgång till större utrymmen, mer halm och bättre möjligheter till naturligt beteende än grisar i andra länder. Detta är konkreta faktorer som visar att det finns väsentliga skillnader mellan hur grisar har det i Sverige och till exempel Danmark.
– Vi är stolta över att vi har kommit så långt med djuromsorgen och djurhälsan hos våra grisar ute på gårdarna, Annika Bergman, ordförande för Sveriges Grisföretagare.


I dansk grisproduktion, liksom på de flesta andra håll i världen, klipper man av grisarnas svans. Åtgärden syftar till att förhindra bråk och kannibalism i djurgrupperna. I Sverige har man valt en annan väg där god miljö ger trivsel bland grisarna. Det gör att svanskupering aldrig är aktuellt och det är också förbjudet i de svenska djurskyddsföreskrifterna.

Den svenska djurskyddslagen skiljer sig också på flera andra punkter jämfört med exempelvis den danska när det gäller grisuppfödning. Utrymmena för en slaktgris är upp till 30 procent större, varje gris har helt enkelt större egna ytor. Dessutom är den burhållning och fixering av suggor som är vanligt i många länder förbjuden i Sverige. I Sverige går suggan lös och kan utöva sitt bobyggnadsbeteende före grisning. Alla svenska grisar går fritt.

En annan påtaglig skillnad till svensk grisproduktions fördel är avsaknaden av helspalt (gallergolv på hela golvytan) och användningen av strömaterial som till exempel halm. I många länder går grisarna på helspaltgolv och i sådana miljöer går det över huvud taget inte att använda halm som man gör i Sverige. I Sverige används spaltgolv endast i ”gödselavdelningen” och svenska grisar har alltid tillgång till hela golv och strömaterial, vilket är viktigt för grisarnas livskvalitet.

– Dessa viktiga djurskyddsfaktorer regleras i den svenska djurskyddslagen och den höga svenska ambition för grisarnas välbefinnande är något som vi grisbönder och våra duktiga djurskötare verkligen står bakom, säger Annika Bergman.

– Vi tar en kostnad för detta eftersom svensk djurskyddslag kräver cirka 25 procent ökad arbetstid per sugga. Det är viktigt för oss att känna vi har stöd i att ta på oss kostnader för djurvälfärd både på marknaden och av det lagstiftande Sverige. Därför känns det frustrerande när den offentliga sektorn upphandlar griskött utan att ha djurvälfärd som en parameter, menar Annika.

Svensk grisproduktion ligger också långt framme när det gäller djurhälsa. Svenska grisar är helt enkelt väldigt friska.
– Att grisarna på de svenska gårdarna mår bra ser vi på många sätt. Grisarna trivs och växer bra, vilket vi bönder givetvis också är glada för.

Att svensk grisproduktion använder jämförelsevis lite mediciner och antibiotika till grisarna framgår av de årliga så kallade SVARM-rapporterna från Statens Veterinärmedcinska Anstalt (SVA). Detta är mycket viktigt för resistensutvecklingen, något som i många länder är ett stort problem.

Statistiken visar även att allvarliga sjukdomar som PRRS och MRSA inte finns hos svenska grisar. Salmonellafriheten är också en avgörande skillnad mellan svensk och exempelvis dansk grisproduktion.

Mer information:
Annika Bergman, ordförande Sveriges Grisföretagare, 070-567 18 57
Margareta Åberg Andersson, verksamhetsledare, Sveriges Grisföretagare, 070-237 44 00

Läs mer:
SVARM (SVA) (.pdf)
8 Goda skäl att välja svenskt griskött (.pdf)
Statens Veterinärmedicinska Anstalt